Söderköping och flottan 1522

OLA LÖNNQVIST

Sveriges flotta startade sin verksamhet 1522 i Söderköping

För en kort tid sedan uppmärksammande Stadshistoriska muséets i Söderköping intendent Lars Lindh att Svenska marinen avser att 2022 fira  flottans 500-års jubiléum. Det gjorde att vi på olika sätt tog kontakter för att informera oss om hur detta är ämnat att äga rum. Att det kommer att ske i Stockholm, Karlskrona och Göteborg tycks redan vara under planering, men hur det blir med Slätbaken och Söderköping är än så länge ganska oklart.

Från Stadshistoriska muséets och S:t Ragnhilds Gilles sid kommer vi under den närmaste tiden att höra oss för och försöka att på något sätt få till stånd att firandet även äger rum i Slätbaken och Söderköping. Vi tycker det är helt självklart att 500-års jubiléet måste uppmärksammas på den plats där flottan första gången samlades.

Låt oss ta del av vad som bland annat skrivs om den aktuella händelsen 1522.

Carl Grimberg: Svenska folkets underbara öden, ungdomsupplaga, del 4 – Gustav Vasa (tryckt 1917)

Grimberg är den klassiska historieboken för tidigare generationer av svenska ungdomar. Den är i berättande form och alla skrönor, sanna eller osanna, redovisas när det gäller Gustavs äventyr i Dalarna.

I augusti 1521 blev Gustav av ständerna erkänd som Sveriges riksföreståndare. För honom och hans anhängare gällde det att i första hand bli herre över Stockholm, landets i praktiken huvudstad. Där blev man vid Brunkeberg påmind om slaget där allmogen förlorat stort.

Det var inte enkelt då Gustav saknade flotta och i övrigt enbart hade en bondeskara, tapper men oövad, att förlita sig på. ”Till lycka för Sverige hade” Kristian, unionskungen från Danmark ”råkat i tvist med Lybeck. Därför fick Gustav av denna stad köpa krigsfartyg och hyra övade knektar.”

Herman Lindqvist: Historien om Sverige, Gustav Vasa och hans söner och döttrar (tryckt 1993)

Lindqvist är på något sätt Grimbergs uppföljare, men modernare och mer noga med att hålla sig till aktuell forskning än Grimberg, även om berättandet är huvudsaken.

Han skriver: ”Kristians planer på ett framtida handelsblock av Nordens länder var ett dödshot mot Lybeck. Allt som var illa för Kristian var bra för Lybeck.” ”Lybeck visste att sköta sina kort skickligt. Om Gustav Erikssons uppror ledde till fullständig seger tack vara Lybecks militära och finansiella hjälp, då kunde man diktera vilka villkor som helst i Stockholm.” ”Ett rådsmöte hölls på hösten i Söderköping. Där skrives ett märkligt dokument som daterades 29 december 1522, …… och som spreds i hela Europa.”

”I Lybeck bildades ett konsoritium…… som satsade…”  flera tusen mark. ”Snart avseglade tio bestyckade skepp från Travemünde till Söderköping, lastade med förråd av alla slag och med 750 krigsmän, vapen och krut. Ombord fanns också hövitsmän, officerare, kaplan, skrivare och fältskärer ´kunniga att bota både utvärtes och invärtes skador´. Ytterligare tjugotvå handelsskepp låg och väntade på de rätta vindarna i Danzigs hamn.” ”Fartygen var framme pingstaftonen 7 juni 1522. Gustav köpte dem alla på kredit: priset var 42 000 mark. Fartygen blev stommen i hans första flotta; därför brukar man säga att den 7 juni 1522 är den svenska flottans födelsedag. Flaggskeppet i konvojen, Lybska Svan, kommer att gå till historien….” ”Bland båtarna i hamnen fanns en kär bekant för Gustav Eriksson, dår låg Korpen, som hade seglat honom från Lybeck….”

Situationen ledde till krav från Lybeck och från Gustav ang handel och evig vänskap. Svenska skepp seglade mot Kalmar, Helsingör och mot Köpenhamn och ytterligare skepp från Lybeck kapade en dansk undsättningsstyrka för Stockholm.

Sven Ljung: Söderköpings historia intill 1568 (tryckt 1949)

Ljung har en lång och djup skildring av situationen i Sverige. Han redovisar att köpmännen i Lybeck satsade egna medel för Sverige och på så sätt visade sin fiendeskap gentemot Danmark och Kristian.

”En flotta av den för tiden ej obetydliga styrkan 10 skepp utrustades, handelskepp medföljde, och det fanns både krigsfolk, vapen och många i Sverige begärliga varor ombord. Som goda köpmän betingade sig lybeckarna likväl, att Sverige skulle betala all krigsutrustning….” ”Dessa krigsskepp voro …. säkerligen inte lika billiga som efterlängtade. Längre fram, när Gustav Vasa hade bryderi med betalningen, påstods det, att de också voro ganska skröpliga. Så var dock säkerligen inte fallet, i själva verket lades med inköpet grunden till en svensk sjömakt…… som ”skulle visa sig vara själva lübeckarna överlägsen.”

”Denna flotta inlöpte 1522 8/6 till Söderköping.” ”Knektar och båtsmän nöjde sig …… ej med mindre än att riksföreståndaren själv tog dem i tjänst. Han kom därefter vid midsommartid till Söderköping, där han sedan vistades närmare en månad.” ”En ny flotta utrustades på hösten av de lybska myndigheterna och provianterade 17/10 i Söderköping för att sedan fortsätta till Stockholm.”

”Kommersiellt var sålunda Söderköping en tid landets faktiska huvustad”.

Harry Maiander m fl: Sveriges historia genom tiderna, andra delen (tryckt 1948)

Informationen om händelsen i Söderköping 1522 är obetydlig.

”De båda konkurrenterna Lübeck och Danzig funno varandra i ett försvarsförbund mot”   … Danmark. Gustav Vasa vände sig vid årsskiftet 1521-1522 med bön om hjälp. Han fick gehör och begärde skepp, knektar, vapen och ammunition, mot utlovad handel. Enskilda köpman lade ut pengar och ”i slutet av maj 1522 avsände tio skepp till Sverige medförande…” en representant för rådet med utkast till handelsprivilegier för staden.”

Ulf Sundberg: Svenska krig 1521-1814 (tryckt 1998)

Kristian sände i början av 1522 en undsättningsflotta till Stockholm med förnödenheter, sold och krigsfolk. Flottan leddes av den kände Sören Norrby. Flottan omöjliggjorde handel för Sverige och skickade varor till sina borgar vars försvar sålunda förstärktes.

Gustav inledde förhandlingar med Lübeck. ”Lybeckarna inser …. att de har en stark förhandlingposition, de kräver höga priser och ställer krav på långtgående handelsprivilegier……”. Men de är snabba och ”redan den 7 juni 1522, den svenska flottan räknar sin födelsedag från denna dag, seglade 13 fartyg med 900 fotsoldater och ett mindre antal ryttare in i Söderköping. Fartygen medföde även vapen, humle, salt och kläde. De utländska knektarna fördelades till belägringarna av Stockholm och Kalmar och flottan flyttades upp till Stockholm.”

Lars Ericson m fl: Svenska slagfält (tryckt 2003)

Författarna anger bland annat att det saknas autentisk bild från det tillfälle då den inköpta flottan den 7 juni 1522 löpte in i Slätbaken, men en rekonstruktion finns från senare tid. Den målningen som är från senare delen av 1800-talet eller början av 1900-talet är dock prydd med fartyg från senare tid, kanske 1600-talet.

”Allt hade gått fel för Gustav Vasa. Belägringen av huvudstaden fick hävas i början av sommaren 1522. Nästan ett års belägring utan resultat. ” ”Gustav Vasa behövde inte tveka om vad som krävdes: en flotta som kunde innesluta staden även från sjösidan och modernt utrustade tyska landsknektar som kunde klara av en stormning av slottet.” Han vände sig till sina gamla kontakter i Lübeck, man lånade honom pengar och han köpte fartyg på kredit och värvade knektar till sin armé.

”Den 4 november 1522 ankrade fartygen från Lübeck upp utanför Valmundsön, våra dagars Djurgården. Den händelsen har med viss rätt setts som den svenska örlogsflottans födelse.”

Sjöhistoriska muséet

Man skriver under en kopia av en tavla.

De av Gustav Vasa från Lübeck inköpta skeppen löper in i Slätbaken 6 juni 1522.

På en hemsida för en förening skrives:

Först och främst så är ju den sjunde juni svenska flottans födelsedag! Då firar vi att Gustav Vasas blivande flaggskepp Lybska Svan tillsammans med sin eskader ankrade upp på Slätbaken utanför Norrköping den 7 juni 1522.

Slätbaken utanför Norrköping

Den moderna Kungliga flottans historia brukar i allmänhet ledas tillbaka till Gustav Vasas dagar, närmare bestämt den 7 juni 1522, då 750 tyska legoknektar med tio skepp anlände till Stockholm.

Sammanfattning

Antalet skepp som lämnade Lübeck i slutet av våren, maj, 1522 var sålunda minst 10 ”krigsbåtar” i form av koggar och dessutom ett antal handelsfartyg, kanske 3 st, då som summa ovan anges 13 båtar. Och flera i en senare grupp.

Man hade med sig mellan 750 och 900 fotsoldater för insatser till lands. Uppgifter om hur många som var sjömän, stridande sjömän, saknas. Ett mindre antal ryttare medföljde.

Handelsfartygen och/eller krigsskeppen hade i lasten även kläde (tyg och kläder), salt, humle (för öltillverkning), vapen, amunition och det man kallade proviant.

Bland de medföljande fanns hövitsmän, officerare, kaplan (präst), skrivare och fältskärer och en representant för rådet (myndigheterna) i Lübeck.

Förhandlingarna om att engagera flottan togs troligen på ett möte 29 december 1521 (och inte 1522 som Lindqvist skriver).

Kostnaden för flottan, soldaterna osv skulle betalas av Sverige, av Gustav Vasa, men information ovan antyder köp, antyder hyra, antyder lån av pengar, antyder kredit, dvs något oklart hur transaktionen gick till.

Flottan anlände inte till Slätbaken nära Norrköping (som någon skriver på internet) utan till Slätbaken och till Söderköping. Det tycks ganska tydligt att man gick ända in till Söderköpings hamn och att man låg där säkerligen hela den tid Gustav Vasa vistades i staden, dvs från midsommar i ca en månad. Till Stockholm anlände flottan först den 4 november 1522.

Ankomsten till Söderköping var den 6 juni, pingstaftonen 7 juni eller pingsdagen 8 juni 1522.

Den 17 oktober 1522 anlände till Söderköping för proviantering en andra eskader från Tyskland som ganska raskt for vidare mot Stockholm.

Det står helt klart för mig och S:t Ragnhilds Gille att SÖDERKÖPING på något sätt bör delta i 500 års firandet av svenska flottans tillkomst.