Tåby

Katarina Lönnqvist, f Lennermark, föddes i Tåby hösten 1945, där hennes far var komminister. 1963 flyttade familjen till Krokek, där hennes far blev kyrkoherde.

Unik utställning i Tåby med tidningstext och foton av Sören Boström 2012.

Agda-Klara Johanna Andersson 1875-1943 (enligt Tåby hembygdsförenings hemsida)

Konstnär (Gåramålare), bankkassörska.

Agda-Klara föddes i Hedvigs församling, Norrköping 1875-05-05 och dog i (1) Östergården Fristad, Tåby 1943-10-08  Hon var det tredje barnet i en syskonskara av fyra. Fadern Carl Ludvig Andersson var bryggare i Norrköping och bosatte sig med hustrun Klara Vilhelmina Karlsson i Östergården 1912. Eftersom Carl Ludvig var bryggare så kallades därefter Östergården, (Frälsegården) för bryggaregården. Att familjen flyttade just till Tåby och Fristad beror förmodligen på Klara Vilhelmina Karlsson kopplingar till gården på mödernes sida.

Agda Klara själv bosätter sig först 1922 i Östergården, hennes titel i församlingsboken är bankkassörska och hon är inflyttad från Söderköping. (Kanske arbetade hon där)

Många är de som minns Agda-Klara, Inga-Lis Moberg i Nybble är en av dom. Hon berättar följande:

(2) På 1920 och 30 talet gick en konstnärskvinna med staffli och färgpalett. I Tåby-bygden gick hon över fält och skogsbackar. Alla sa bara Agda-Klara och hon hade sitt hem i Fristad, kallad bryggaregården. En bymålare? Nej ryktet talade om att hon studerat konst i Paris! Det blev en hel del tavlor som spreds i hemmen och på annat sätt. Vad tavlorna betvingade för pris vet jag inte. Men i många hem fanns tavlorna. Nu är väl många tavlor och konstverk skingrade och kanske följt med utflyttade Tåby-bor?

Det skulle vara spännande att höra om någon vet och kommer ihåg något om Agda-Klara och om hennes liv och konstnärskap? Själv var jag barn och gick i Tåby skola. Vi såg Agda-Klara i sina långa mörka kjolar gå med sitt staffli. Någon tavla i mitt hem i Nybble hade vi nog inte.

Däremot gjorde min far affärer med Agda-Klara. Hon ville sälja sin cykel för 10 kronor. Den köpte pappa och den var av det gamla slaget. Lötena som ekrarna fästes i var av trä, sitsen en trekantig träbit med en läderremsa på. Jag var den enda på min skolväg som hade cykel så vi fyra flickor på skolvägen byttes om att åka en varsin vägbit. Men en dag skulle en flicka, ganska kraftig, åka på pakethållaren. Men då brakade cykeln ihop. Det blev lite småved av hjulen så vi fick bära hem cykel.

(1) Gunnar Engström

(2) Inga-Lis Moberg